thoughts

Min inspiration kommer främst från andras konst. När jag besöker en utställning ser jag nästan alltid något jag aldrig provat och jag måste rusa hem och testa det. Ibland leder det ingen vart (vad jag kan se), för det är inte alls inom "min stil" men ibland hittar jag något som kan förstärka och utveckla mitt eget uttryck. Det kan vara en nyans eller en vinkel eller ett motiv som någon annan målat, skulpterat eller dansat som sätter igång ett litet kraftverk hos mig.


Jag har tecknat och målat sedan jag var barn och blev tidigt uppmärksammad och uppmuntrad av föräldrar, lärare och andra vuxna. Som ung vuxen hade jag tyvärr ändå köpt myten  "konst, det kan man inte leva på" och utbildade mig till industridesigner vid Högskolan för design och konsthantverk, HDK Valand, i Göteborg. Det var roliga år, på skolan, men jag är verkligen inte en designer. Jag måste skapa efter helt eget behag.


Istället för att påbörja en karriär som olycklig designer seglade en annan möjlighet upp på min himmel: jag kom i kontakt med ett ashram där man kunde arbeta som volontär i Indien och där tillbringade jag många år. Lejonparten av 13 år.


Inte förren jag flyttade hem permanent till Sverige 2013 började jag måla igen och då medverkade jag i min första utställning. Sedan dess har jag målat och ställt ut, målat och ställt ut och jag lever inte på det, jag har ett brödjobb också och det är faktiskt helt okej och fantastiskt att leva så och jag skulle gärna sprida det budskapet till alla unga som får höra att man inte kan leva på konst.

Thoughts about art


I think of art as a way of communication. An artwork leads the recipient to his/her own deep intuitive self. To expirience art we spontaneoulsy reach inside our selfes. To look at the surface is just not enough, even though it may be compelling with its colors, contrasts et cetera. It is what happens inside us, as viewers, that is of real interest. When we expirience art that resonates with our own history and experience, we feel moved, touched, stirred, even provoked.


I believe it is those emotions and memorys that actually gets to us, not the art in it self. I would like to say that art (all artforms) are mirrors that relects our own selfs. 

In my work I seek for beauty, truth, pupose and curiosity. I would like to hold up mirrors where we can see these qualities in us, without denying the opposite sides. I mean to explore the other sides of life as well but it just hasn´t happened yet despite my intetions so far. I long to work with loss, decay, dirt, despair, lonelyness. So I guess it will happen eventually.